Språk har aldrig varit min starka sida. Vi började med engelska i årskurs 4 och franska i 7:an och tyska i gymnasiet och sen har jag läst lite portugisiska av eget intresse. I skolan var det under tvång jag läste språk och först långt senare av eget intresse.

Idag sörjer jag att jag är så dålig på främst engelska. När vi reser klarar jag mig numer rent turistmässigt men jag kan inte ge mig in i fackspråksdiskussioner när vi träffar likasinnade och det känns trist. Jag har haft förmånen att få träffa många betydelsefulla föreläsare under Low Carb Cruise i USA som jag gärna pratat vidare med, men det går helt enkelt inte. Det blir jobbigt både för dem och för mig. Jag har fått nöja mig med att sitta med och höra andra samtala. Ibland har någon svensk kunna ställa mina frågor. Föreläsningar med hjälpmedel som powerpoint där det framgår vad som är viktigt är betydligt lättare än föreläsningar/intervjuer där någon pratar bara rakt ut i luften. För att verkligen förstå allt och hänga med behöver jag textremsa och därför är Kostdoktorns medlemssidor föredömliga. Det är extra spännande när jag får höra föreläsare jag träffat tidigare med textremsa under. Då är det lättare att följa dem utan textremsa efteråt och vem vet någon gång kanske jag vågar prata med dem.

Ett lysande undantag är Jackie Eberstein som varit sköterska åt dr Atkins. Henne har jag träffat tillsammans med maken under 3 veckolånga kryssningar och hon är så fantastiskt rar och enkel att prata med. Då vågar jag lite mer.

Med detta som bakgrund vill jag få er att förstå hur extra roligt det är för mig med Stephanie Person. Hon har bott i Sverige (Göteborg) under flera år och pratar svenska ungefär lika bra som jag pratar engelska. När vi träffades blev det en härlig mix av svengelska som inte hade något annat språkligt syfte än att vi kunde kommunicera. Jag svamlar på med min engelska tills jag kör fast och då byter jag till svenska och hon förstår ändå och ger mig de engelska uttrycken efteråt. Hur fiffigt som helst. Efter mötet i höstas har vi fortsatt prata via WhatsApp* och vi fortsätter på samma vis. Hon vill gärna prata svenska med mig och jag fortsätter på engelska så gott det går och fortsätter ibland på svenska med henne.

Jag följde Stephanie sporadiskt innan vi träffades i höstas och började efteråt mer och mer sätta mig in vad hon menade med uttrycket ”keto adapted” som verkar vara den avgörande skillnaden mellan våra sätt att äta/leva. Eftersom hon är en så extremt vältränad kvinna har jag tidigare snarare känt avstånd än att hon skulle ha något viktigt att lära mig. Jag har sett hennes sätt att leva ”keto” som en möjlighet att kunna träna så hårt som hon gör och det har jag inte haft behov av.

Nu har jag förstått att det är tvärtom, hon kan förmodligen lära mig att lyckas det jag tidigare inte klarat av, nämligen att ställa om min kropp till riktig fettförbränning istället för att fortsätta vara en hybrid som drivs både av glukos och fett.

 

*Med WhatsApp röstsamtal, kan du prata med dina vänner och din familj gratis^*, även om de befinner sig i ett annat land.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka